En dag som var en bra dag

Idag var en sån där dag, som bara blev bättre och bättre.

Jag vaknade, ca 15 efter planerad uppgång.
Var härligt måndagspigg på väg in till jobbet.

Tog hand om ett gäng mejl, doks etc fram till ca kl 9 då min Project Manager kom förbi och föreslog en macka.
Dagen fortsatte i samma stil, frågetecken försvann, nya problem uppdagades och ett par blev lösta.

Åkte sedan ett bra gäng med mil upp till växjö för lite papper som skulle skrivas på. Där blir jag överaskad med att min undanlagda skönhet med 6 strängar i stål redan är hämtad och väntar på mig. Kan dagen bli bättre?

Nej, tänker jag... det kan den inte. OCH det bådar inte gott med tanke på att jag väntar en leverans med säng & två soffor senare på kvällen. Timmarna går, inget samtal från transportservice. Jag har rejäl träsmak där bak sittandes i min bil på väg söderut igen. Tio i elva ringer Erik, "dom har varit här nu." Aahh skitbra, "men det är ett problem..."

tystnad...

"dom fick inte upp din säng"

panik. först stillsam, sedan lite mindre stillsam. Dock aldrig mer än knappt märkbar.

- Vad fan, den MÅSTE gå att få upp!

I vilket fall, efter lite diskuterande med Erik kommer vi fram till att sängen borde gå att få upp, men flyttsnubbarna var enligt uppgift stressade och hade fler leveranser. Dom orkade helt enkelt inte trixa.

Well, imorgon går Eriks lass, då är vi 5 grabbar med en sammanlagd hjärnkapacitet och råstyrka som helt enkelt bara måste få upp sängfan. När den väl är på plats kommer jag älska mina 140cm, fram tills dess är 50cm min bistra fiende. Kommande natts skönhetssömnsförgörare.


Imorgon, när (om) min säng är på plats. Skall gitarren invigas rejält.
Sådeså