Smeden och mitt stora ego

Dagarna rusar förbi, det sägs att de gör det när man har roligt.
Men vet du vad? Jag skulle hellre se att "mitt liv är piss-jag har ångest över att jag inte tagit hand om min hy bättre den här veckan-och jag fick springa till tåget idag (igen)"-dagarna flög förbi. Men icke, istället fastnar dom 30-40 sekunder in i låten... och jag blir irriterad. Främst för att:

1. Det var en bra låt (ofta John Legend, det är fel på de låtarna)
2. Det sker alltid när jag sitter knivit till med händerna (det går inte att trycka på "next")
3. Volymen har på något magiskt sätt ökat till 110%

Följden blir alltid densamma, jag stänger av "hold", backar ett par steg och väljer ett helt nytt spår. På så vis hoppar jag ur den slumpade listan, tar för en kort sekund kontroll över livet igen... Sedan sveps jag med i ovissheten men nyfikenhet och nyvunnet mod.


Allt detta får mig långsökt att tänka på rubriken. Vi har "smeden", och så mitt ego. Intressanta och roliga historier var för sig, tillsammans... mitt liv.

Smeden är den ohyggligt fula tavlan Erik kom över, fram tills idag har den hängt i vardagsrummet. Han hängde den där för att retas, men jag tog det med ro. På något märkligt sätt har smeden allt mer kommit att symbolisera vår syn på livet, oss själva och kärleken.

Smeden pryder två sorters människors väggar.
1. De färgblinda, osmakliga och totalt urflippade människornas väggar.
2. De som funnit något vackert i smeden, insett att följderna av att hänga en ful tavla i ett annars hyfsat smakfullt hem kan bli både intressanta och roliga.

Vi tillhör grupp 2.


Idag kom jag på mig själv med mitt stora ego... igen.
En kort visit i form av husesyn, Martin hamnar i ett lättsamt & introduktivt samtal med två nya bekantskaper. Skratt och intresse väcks med klassisk charm från den unge herrn.
När gästerna gått så börjar jag misstänka att mitt ego än en gång tog över.

Jag tar upp ämnet med Erik som ställer frågan: "Vad vet du om dem?".
Cicero skulle dö av den tystnad som infann sig...

Fan, jag måste lära mig.

En dag som var en bra dag

Idag var en sån där dag, som bara blev bättre och bättre.

Jag vaknade, ca 15 efter planerad uppgång.
Var härligt måndagspigg på väg in till jobbet.

Tog hand om ett gäng mejl, doks etc fram till ca kl 9 då min Project Manager kom förbi och föreslog en macka.
Dagen fortsatte i samma stil, frågetecken försvann, nya problem uppdagades och ett par blev lösta.

Åkte sedan ett bra gäng med mil upp till växjö för lite papper som skulle skrivas på. Där blir jag överaskad med att min undanlagda skönhet med 6 strängar i stål redan är hämtad och väntar på mig. Kan dagen bli bättre?

Nej, tänker jag... det kan den inte. OCH det bådar inte gott med tanke på att jag väntar en leverans med säng & två soffor senare på kvällen. Timmarna går, inget samtal från transportservice. Jag har rejäl träsmak där bak sittandes i min bil på väg söderut igen. Tio i elva ringer Erik, "dom har varit här nu." Aahh skitbra, "men det är ett problem..."

tystnad...

"dom fick inte upp din säng"

panik. först stillsam, sedan lite mindre stillsam. Dock aldrig mer än knappt märkbar.

- Vad fan, den MÅSTE gå att få upp!

I vilket fall, efter lite diskuterande med Erik kommer vi fram till att sängen borde gå att få upp, men flyttsnubbarna var enligt uppgift stressade och hade fler leveranser. Dom orkade helt enkelt inte trixa.

Well, imorgon går Eriks lass, då är vi 5 grabbar med en sammanlagd hjärnkapacitet och råstyrka som helt enkelt bara måste få upp sängfan. När den väl är på plats kommer jag älska mina 140cm, fram tills dess är 50cm min bistra fiende. Kommande natts skönhetssömnsförgörare.


Imorgon, när (om) min säng är på plats. Skall gitarren invigas rejält.
Sådeså

Här är reglerna...

1. För varje inlägg som publiceras i denna blogg måste jag betala 2 inlägg i min engelska.

2. Det är fullt tillåtet att skriva om samma saker.

3. Att inte skriva om musik är strängligen förbjudet.

4. Denna bloggs existens ifrågasätter på sätt och vis den förra bloggens existens.



Okej?
Det kommer kanske fler.
Jag ser en ny blogg lite som ett avstamp, så på sätt och vis borde den här dykt upp för ett tag sedan men det har hänt så otroligt mycket under de senaste 2-3 veckorna att jag helt enkelt inte haft tid att komma på den briljanta idén med en ny blogg för varje "major breakthrough in life". Jag har ännu inte bestämt hurvida man skall starta fler bloggar vid viktigare tillfällen, det är på ett sätt ganska naturligt men det kan också bli lite lustigt, se nedanstående exempel:

Bli ungkarl / singel igen - 1 bloggpoäng
Få jobb i London - 1 bloggpoäng
Få nytt jobb i Helsingborg - 1 bloggpoäng
Förlova sig - 2 bloggpoäng
Gifta sig - 6 bloggpoäng
Få barn (per barn) 20 bloggpoäng
Upptäcka en artist - 0,1 bloggpoäng
Anordna en gigantisk fest - 0,5 bloggpoäng

Det blir en hel bloggar minst sagt, Jag har därför tillsvidare ett par undantagsregler. Jag borde kanske ligga runt 4 bloggar just nu, men har alltså bara 2. Två får räcka ett tag, och det kan man tolka på flera sätt.

1, Jag orkar inte skriva i fler bloggar
2, Att ha fler än 1 blogg är nördigt, att ha fler än 2 = dödstraff
3, Jag planerar inte att varken gifta mig, förlova mig eller skaffa barn (mycket poäng där)

Slutsats, Jag är nördig, men jag lever.
Men med de "major breakthrough's in life" jag haft kan jag kosta på mig att vara lite nördig.

Jag kan ta det!

Och ja, det kommer musiktips även här.

Tingsek är en skön kille, har precis införskaffat skivan. Lyssnar mest på ettan just nu "Good Way of Life (With Emmi)".